94. Alla ber vi

Visst ber vi alla någon gång även om vi säger att vi inte tror på något eller någon. Tanken kan bli till en bön.

Bönen ligger i det fördolda eftersom den sker inom oss och samtidigt är det en form av relation till något utanför oss. Vi har behov av att ha någon att rikta oss till. 

Lisa undrar om man behöver koppla ihop bönen med Gud och är att be  egentligen en envägskommunkation? Hon har en tanke om att det är lite privat att be. Lisa minns också "Tanterna" av Terra Nova. Lyssna här! 
https://open.spotify.com/track/7AncZWRQ4iP9iLZTdLbHpB?si=5da278b1b5384021

Lillemor har koll på hur vi runt jorden ber på olika sätt. Allt ifrån vi kristna som knäpper händerna till indianerna som dansar och kväkarna som är tysta. Hjärtats djup och himlens höjd hör ihop. 

Lillemor läser upp den bön Lasse Åberg läste i slutet av sitt Vinterprogram. En bön av en 1600-talsnunna i Wells Cathedral: 

”Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal.

Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.

Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken! Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.

Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med.

Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.

Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.

Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen."